Written On My Forehead

Estradpoeter på skiva. Hur kul kan det vara egentligen? Kan vara ganska grymt faktiskt. Men det varierar givetvis och kvalitén åker berg- och dalbana. Det är kanske inte det mest spännande sortens skivor man kan lyssna på, men det beror lite på hur poeterna i fråga har gjort det.

Jag börjar med att lyssna igenom ett antal låtar med Johannes Anyuru och Sean McConnells projekt Brokenword. Abstrakta och filosofiska betraktelser på engelska som framförs till sköna produktioner av DJ Khim. Måste erkänna att första gången jag hörde nåt från deras skiva "Anatomy Of A Dying Star" så var jag allt annat än imponerad. Mest pga Johannes rent ut sagt kassa engelska uttal. Men efter att ha lyssnat lite mer så måste jag faktiskt erkänna att jag gillar det. Ingenting som jag orkar lyssna på under längre perioder, men det är kvalité. Ett extra plus för att dom vågar vara svåra o inte sänker ner sig till en popnivå för att vinna fans.

Frithiof Andersson. Det är ett namn som ni kommer se dyka upp här rätt ofta kan jag tänka mig. Konstigt vore det annars då det är han jag delar en 3a med på Blåvalsgatan i vårat egna lilla kollektiv. För en tid sedan så spelade han in ett antal dikter hos Leo Berger. Ingen musik, bara ren poesi. Han marknadsför den nu under namnet "..Will Recite Poetry for Vegan Food". En sak som måste tillägas är att det hela handlar om en beta-version, vilket oxå hörs. Det är svårt att bedöma Frithiofs skiva då den inte riktigt är menad som en riktig skiva utan som nåt som han kan lämna till arrangörer och dylikt. Sen är ju han en av dom som ska upplevas live och inte på skiva. Innan det här börjar låta som en ren fjäsktext så måste jag dock komma med lite kritik. Hans inläsning är inte helt lyckad tycker jag och skivan är fylld av små missar. Mer tid borde ha lagts på det hela, men förhoppningsvis kommer det bli bättre nästa gång. För er som ev. är intresserad av att lyssna på honom kan glida in på hans hemsida där man kan ladda ner hela skivan. Och med dom orden så lämnar vi wannabe-revolutionären... ;)


Navid Modiri, pretty boy, etablerad estradpoet och programledare för Frank i P3. Såg honom tävla i Borås Open för en vecka sen, och man förstår hur han kunde bygga sig ett stor namn inom slamscenen. För nåt år sedan så släppte han o några till skivan "Dags För Slagsmål" under namnet Navid Modiri & Gudarna. Jag vet många som älskar Navid och gänget, men ärligt talat, jag förstår det inte. Visst är låten "Snart Dör Bob Dylan" oerhört skön, men det är mest pga den sköna produktionen. I övrigt så består skivan mest av slätstrukna Sockerdricka-texter levererade av reggaeinfluerad musik som känns mer som UB40 än The Wailers. Tråkigt med andra ord. Men hans karriär går bra och han är säkert värd det. Om man gillar den sortens popnonsens dvs.

På SM i Poetry Slam i Göteborg 2005 blev jag för första gången bekant med Emil Brikha. Tävlandes för Rinkebys lag så imponerade han stort på mig, och minnet av hans texter levde kvar efter dom tävlingsdagarna. Skickade sedan efter hans två skivor "Inner Conflicts" och "Let It Out!". En vild blandning av texter på både svenska och engelska, rena poesiuppläsningar och abstrakta hiphop-spår. Emil kanske inte är världens tightaste emcee, men det kompenseras av hans bredd på texter som berör alla tänkbara ämnen. Helst när han jobbar med Johan från Stacs of Stamina och Skitzophrenic så svänger det rejält i mina avantgardälskande öron. Men även hans egna produktioner står väl på egna ben och jag kan inte annat än att rekommendera fler att kolla in honom då han, enligt mig, inte får den uppmärksamhet som han är värd.

Älska honom eller hata honom, men dom flesta som har hört Daniel Boyacioglu har en åsikt om honom. Som vinnare av poetry slam SM både 2001 & 2002 så är Daniel en av dom stora namnen inom estradpoesin i Sverige. Han har släppt 2 skivor. Den första, "The Very Best" utgiven via Moserobie är i mina öron väldigt ointressant och tråkig och inget som jag orkar lyssna många ggr på. Det känns lite väl ostrukturerat för min smak, men det finns vissa sköna rader på den som t.ex. "du vinner Music Awards/jag vinner August-priset" och "jag battlar inte rappare/jag battlar Lars Norén".

2005 så släppte han sedan "Visa 2007 - show me the money" på Robyns egna skivbolag Konichiwa Records. Och nu låter allt mycket bättre. Det är en fantastisk samling sjungna dikter som är tonsatta av gitarristen Fredrik Bergström. Låtar som "Pluppen", "Mellansnack" och "Namngivning" har gått varma hemma hos mig dom senaste månaderna och det jag nu ser fram emot är tillfället att se honom live, nåt jag har lyckats missa fram till nu.

Som vissa kanske har förstått så har jag sparat det bästa till sist. Mannen, myten, skägget: Kung Henry! Även han SM-vinnare i poetry slam och representant för Uppsala så har denna man gjort mycket. En hejare på både engelska (då han går under namnet Henry Bowers) och svenska så är han i mina ögon outstanding. Med oerhörd pondus o scennärvaro så är han en fantastisk underhållare, och en av dom få som lyckas producera grymt bra grejor även på skiva. Han ligger bakom ett antal singlar o skivor, vilka alla rekommenderas, men den jag kommer nämna främst här är förra årets "Master Mind". Underbara hiphop-produktioner som i sig håller hög klass, men lägg sedan till Henrys mäktiga stämma och sjukt tighta flyt så har vi här inte bara en av Sveriges bästa poeter utan även en av dom bästa hiphop-akterna. Jag skulle kunna prata länge om denne filur, men tycker istället att alla ska gå in på hans hemsida, beställ hans skivor och din sommar kommer garanterat bli lite skönare och gladare! Har förresten 2 quicktime-filmer med honom från förra årets SM. Jag bjuder på en av dom här, hör av er om ni vill ha den andra.

Men glöm aldrig: Poetry is for Fairies!!!

---

---