(Because)

Because her eyes were louder
than my heart beat
Her gaze drove me insane
with temptation and lust
because her eyes were as stunning
as the walks in the park
on chilly nights where her arm
would keep me warm
Her eyes resembled the vastness
of the star-lit sky
Because she understood timing
my yes and my no
Her words were as gentle as her touch
our lips were synchronized
our bodies spoke clearly
Because her smile was forever
like the promise of love she made
Her laughter, a beautiful reminder
that tears and bruises were non-existent
Because she knew without asking
but asked without shame
Her bed was comfortable
we shared a common warmth
Because she was caged in my heart
the world was too large
coffee and pencils were our obsession
She taught me to be a lover
one day at a time
Because
She gave me the world...

What's In A Qapla' Anyway?

Så har då Jason "Timbuktu" Diakité släppt sin senaste skiva "OberoendeFramkallande". Pålitligt? Absolut. Svängigt? Alltid. Nyskapande? Knappast. Värt att skriva mer om? Tror inte det.

Betydligt mer intressant är "I'll Sleep When You're Dead", den kommande fullängdaren från allas vår rödtopp El-P. Jaime Meline har aldrig tagit den enklaste vägen till våra hjärtan, vare sig med sin gamla grupp Company Flow, samarbetet med Matthew Ship eller med tidigare solosläpp som "Fantastic Damage" och "Collecting The Kid". Men mitt hjärta vann han dock relativt lätt via den underbara sitardängan "The Fire In Which You Burn" från Company Flows debut "Funcrusher Plus". Och hans grepp om mig har inte lossnat nämnvärt sedan den tiden. Skulle lätt kunna rabbla upp låtar från den nya skivan som jag tycker att ni ska lyssna in er på men istället så väljer jag att helt enkelt säga: Köp skivan när den släpps den 20 mars. Du kommer inte att ångra dig!

En annan godbit denna vecka har varit den kommande skivan från den ryskfödde, numera New York-baserade beatvirtuosen DJ Vadim. Skivan "The Sound Catcher" är en skön blandning av tillbakalutat svängiga instrumentalspår och vokala samarbeten med bl.a. Abstract Rude, Skinnyman och Katherin Deboer. Väl värd att kolla upp.

Väl värd att kolla upp är också åldermännen i X-Clans skiva "Return From Mecca". Kanske inte allas kopp te, men för oss som under tidiga tonåren färgades av textrader som "Freedom or death, we shall all be moved. Vanglorious! This is protected by the red, the black, and the green, with a key, sissssiiiiieeeeeeeees!" så är detta ett glatt återseende.

Nu borde jag ägna mig åt det jag egentligen skulle göra nu, dvs. recensera bland annat Lady Sovereign, RJD2 och MC Eiht för tidningarna Piraja och IQ Student. Men innan dess så vill jag bara passa på att tipsa om något som jag tipsade om för snart ett år sedan här på bloggen (klicka här för att snabbast hitta dit). SVT har glädjande nog nu beslutat sig för att visa "The Henry Rollins Show"! Har ni inte sett det innan så bänka er framför SVT2 den 2 mars 22.30. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: It's the shit!!!

Last Entry Was NOT A Suicide Note

Den senaste tiden så har det lyssnats en hel del på musik här hemma igen. Musik lyssnar jag i och för sig alltid på men det har varit ovanligt mycket nytt den här veckan. Det som har dominerat mest är den brittiska gruppen Enter Shikaris singel "Sorry You're Not A Winner". De bjuder på något som närmast kan beskrivas som ett möte i studion mellan Europe och Refused när de båda har överkonsumerat sunkig trance. Låter uselt kan jag erkänna. Men även om det går emot det mesta när det gäller god smak så diggar jag det stenhårt! I alla fall i en vecka eller två. Längre orkar man nog inte. Kultirations sångare Marcus Berg har nu släppt sin första soloskiva "Markendeya". Och det hela låter väldigt tryggt och säkert. Det märks att det är Marcus som ligger bakom hela Kultirations sound då detta låter som en klockren uppföljare till bandets senaste skiva "Grogrund". Enda större skillnaden här är att det har smugit sig in ett par texter på engelska samt att skivan avslutas med dubexperimentet Svartrot. Det sista hade jag klarat mig mer än väl utan och Marcus engelska uttal är under all kritik, men det funkar ändå. Det är ju trots allt det musikaliska soundet som tilltalar mig mest. En rolig musikalisk upptäckt har varit franska Nouvelle Vague. Deras senaste skiva går under namnet "Bande A Part", men det är debutskivan, "Nouvelle Vague" som har gått varmast. Vad handlar då det hela om? Jo, bossanovadoftande covers på klassiker som t.ex. "Love Will Tear Us Apart", "Just Can't Get Enough", "Guns of Brixton" samt "Teenage Kicks". Precis vad man behöver denna årstid i Göteborg!
Slutligen så har jag äntligen lyckats lägga vantarna på Buddy Wakefields skiva "Run On Anything". Denne tvåfaldige världsmästare i poetry slam släppte förra året skivan på Sage Francis skivbolag Strange Famous Records. Och det hela var helt klart värt väntan! Här har vi ju anledningen till varför jag trots allt inte helt gett upp hoppet gällande estradpoesi. I stället för bekräftelsekåta prettyboys och kvasirevolutionära stand-up poeter så hör vi här en man som har något att säga. Det är både vackert, tänkvärt och underhållande. Men framför allt är det kvalitativt och givande.

I Got Gone

Now (Life)

He covers his arm,
To hide the scar,
He remembers someone saying,
"No one cares who you are",
He bought a ticket,
And came to the dance,
He gave socializing,
One more chance,
He sat in the back,
From everyone he fled,
He cut up his arm,
And cried as he bled,
People kept away,
As he bled on the floor,
Tears ran down his face,
As he cut some more,
"What is he doing?",
"How long has he cried?",
They asked as they watched,
This Innocent Suicide...

Teg

Någon som vill åka med till Umeå sista helgen i mars?? Mellan den 29-31 mars så är det dags för den tionde upplagan av Umeå Open. Jag var där det andra året (1998) och avnjöt bl.a. Company Flow. Men det är inget emot vad som händer i år. Final Exit spelar en exklusiv spelning där!!! För er som inte vet vilka det är så kan jag bara säga: Dennis Lyxzén, David Sandström, Umeå och sXe-hardcore så hoppas jag att ni fattar! Det kan verkligen bli magiskt!
Någon som är sugen på att åka? Get back at me!

Flyttlåda

queen elizabeth är död, länge leve beats, breaks & big smiles!
Ja, nu är det alltså dags för den definitiva flytten över till den nya sidan. Mer än så tänkte jag faktiskt inte skriva här. Vill mest bara förtydliga att efter det här så kommer det inte komma några fler inlägg från mig här på Blogger. Så skriv in den nya adressen: http://www.mrhauer.com och låt queen elizabeth vila i frid. Alla gamla inlägg härifrån är överflyttade så ingenting försvinner. Det enda ni kommer gå miste om på nya sidan är kommentar-funktionen. Men eftersom det inte är så många som använder den så tror jag inte att det gör något. Det finns ju alltid en gästbok där det är välkommet med kommentarer. Men nog prat från mig nu. Ses på beats,breaks & big smiles!

Wake Up Shine

Funkar bäst i lurarna i februari:

Dagha - "Object in Motion" (cd)
"8 Count" med Insight svänger fortfarande

Thee More Shallows - "More Deep Cuts" (cd)
Ser fram emot hur kommande skivan "Book of Bad Breaks" kommer låta

Bracken - "We Know About The Need" (cd)
Leeds levererar kvalité som väntat

Brad Hamers - "The Cut-Ups of a Paper Woman" (cd)
Vet inte varför jag tycker att den är så bra, men jag tycker det

Jamie T - "Panic Prevention" (cd)
Japp, jag förstår hypen mer än väl faktiskt

A Prosperous Half - "Destination Sun" (cd)
Klassiker från 2002

JUPITER|IN|JANUARY - "Photographs of Ghosts" (kommande cd)
Electronica från Minneapolis som lugnar mina nerver

Pre-Present

Jag vet att jag är väldigt seg just nu när det kommer till att få igång Beats, Breaks & Big Smiles ordentligt, men man ska ju aldrig stressa fram kvalité... Har för tillfället fullt upp med att anpassa mig till det nya jobbet som tar en del på krafterna fysiskt, men som är jättekul. Därför har jag inte kunnat leka med sidan så mycket som jag önskat, men jag har i alla fall några godbitar att locka med för er som orkar vänta tills allt är ordnat och fint igen. När jag går över från en ren blogg till det lite större formatet så kommer det att bjudas på lite höjdare enligt mig själv. Vad sägs om intervjuer med bl.a. Josh Martinez, Yoni Wolf från why? och Brenmar Someday?
Allt exclusive as hell! Det ni! Där har ni något att längta efter. Tills vidare dock får ni hålla till godo med att njuta av livet och av Thee More Shallows.

Kramar