No Clue Whatsoever

Det finns en passage i Nick Hornbys bok High Fidelity där protagonisten Rob står vid ett skyltfönster och studerar affischer som annonserar kommande spelningar. Han inser att det fanns en tid i hans liv då han kände igen vartenda band oavsett hur litet det var och oavsett vilken obetydlig liten lokal som de spelade på. Sen märker han att ju äldre han blir desto sämre koll har han. Han kan nu se affischer som annonserar spelningar på lokaler som tar mer än 1500 personer och han har aldrig hört talas om bandet i fråga. Enter Mr. Hauer. Det är så det känns numera. Jag har verkligen så dålig koll på musik nuförtiden. Det fanns en tid i mitt liv då jag, precis som Rob, lusläste musiktidningar och hade grym koll på all sorts musik oavsett storlek eller genre. Det fanns inga artister som någon kunde tipsa mig om då jag oftast redan kände till det. Kompisar kunde säga saker som "Har du hört att Sixtoo ska släppa en ny skiva?" och jag inte bara visste om det redan utan även kunde kasta ur mig releasedatum, eventuella gästartister och någon liten anekdot angående inspelningen. Idag så händer det allt som oftast att jag inte känner till ett skivsläpp med en favoritartist förrän jag ser Åhléns göra reklam för den på spårvagnen. Jag menar, fuckin' Åhléns har bättre koll än mig numera!! Vissa kanske vill påstå att det är en del av att bli vuxen och visst, till viss del håller jag väl med. Jag menar, min dåliga koll på musik nuförtiden innebär ju även positiva saker som att jag inte ens har hört Fridas låt Dunka Mig Gul & Blå. Men visst är det ändå lite trist att man slappar till ju äldre man blir? Jag vill ju någonstans fortfarande vara den killen som får fjärilar i magen 5 månader innan en viss artist ska släppa en skiva. Men men, det är väl ingen större vits att ha någon egentlig ångest över sådant. Oavsett hur dålig koll jag har så har jag ju ändå bättre musiksmak än pöbeln.