För en tid sen så skrev jag att jag skulle börja skriva filmrecensioner för Pulse Magazine. Det blev väldigt kortvarigt. Förvisso erkänner jag att jag inte var helt motiverad till det hela, men huvudorsaken till att jag inte längre skriver där är längden på recensionerna. De kom, efter många om och men, fram till att recensionerna inte fick vara längre än 1000 tecken. Då kände jag att då kan man inte längre skriva vettiga texter utan att det blir bara korta puffar för filmer och det har jag inget intresse av att skriva. Jag önskar givetvis Mathias och gänget lycka till i framtiden dock.
Jag la för några veckor sen upp en länk till min recension av Public Enemies på deras sida. Nu har de dock tyvärr fullkomligen stympat den för att den ska hålla sig inom den teckengräns de nu har infört. Texten är i mina ögon inte längre något som jag kan stå för så därför väljer jag att här publicera den i sin fulla längd. Den är måhända fortfarande inte lysande kanske, men den är skriven som jag ville och som jag vill att folk ska läsa den. Så här kommer den:
Public Enemies
Public Enemies borde vara en underbar film. Den behandlar en amerikansk ikon och följer ett klassiskt och älskat tjuv-och-polis format. I huvudrollerna får vi se två mänskliga kameleonter, Johnny Depp och Christian Bale, några av vår tids ledande skådespelare leka med vapen. Dessutom får vi se en av Hollywoods främsta regissörer; Michael Mann, dissekera storslagna teman som moral och kampen mellan det goda och det onda. Slänger vi dessutom in Oscarsvinnaren Marion Cotillard i rollen som John Dillingers flickvän Bille Frechette i denna episka gangstersaga så borde slutresultatet bli att man sitter och dreglar.. Tyvärr nickar man mest till av uttråkning.
John Dillinger, spelad av Johnny Depp, är samhällets fiende nummer ett. En bankrånare på 1930-talet som redan under sin livstid blev mytomspunnen och omdiskuterad. Mannen som är tillsatt för att fånga honom är Melvin Purvis, här spelad av Christian Bale, en smått fanatisk FBI agent som förutom Dillinger även ska sätta dit Baby Face Nelson och Pretty Boy Floyd (Channing Tatum respektive Stephen Graham).
Manuset till filmen är baserat på Bryan Burroughs bok Public Enemies: America's greates crime wave and the Birth of the FBI. Ett manus som har omarbetats en del och tyvärr inkluderar en del rena faktafel. Till exempel så blev Pretty Boy Floyd dödad efter Dillinger, och inte före som det framställs som i filmen.
Man märker att Michael Mann har försökt att göra en intim och personlig film, men det faller snabbt platt. För mycket fokus har lagts på miljö och kostymer istället för på skådespeleri och hjärta.
Det gör att filmen känns oengagerad och torr. Man känner ingenting för någon av karaktärerna och filmens namnkunniga skådespelare passerar obemärkta förbi. Sedan tycker jag att Johnny Depp är fel val för rollen som gangsterlegenden. Dillinger var inte bara en charmig person utan var betydligt mer rå än vad Depp kan prestera. Att vara mörk på ett Tim Burton vis funkar inte för den här sortens karaktär. Det hade varit betydligt intressantare att se Christian Bale i den rollen istället. Resultatet hade säkerligen blivit bättre. För många kommer det dock att räcka med att se en snygg Johnny Depp på affischen för att gå och se filmen. Däremot så tycker jag titeln är lite missvisande. Den borde heta Public Enemiezzz.
Betyg: 2 av 5
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Det vore grymt om du tog ner den här texten från din blogg, eftersom vi enligt överenskommelse äger alstret (jag hoppas innerligt att du inte missat denna detalj, den är icke desto mindre verklig om så visar sig vara fallet). Texten författades för www.pulsemagazine.se och får enbart publiceras där. Vi skulle också uppskatta om du i fortsättningen avstår från att ljuga om varför du inte längre skriver för oss. Tack.
Jag anser mig inte ljuga om varför jag inte skriver för er längre. Visst fick jag ett mail från dig där du skrev att ni hade bestämt att jag var en av de i redaktionen som ni skulle låta gå. Men detta var som du själv minns även ett par dagar efter att jag skrivit till dig och sagt att jag inte längre ville skriva som fast skribent hos er. Anledningen till detta var både tidsbrist men oxå att jag tycker/tyckte att de korta texterna inte är det minsta intressanta att skriva för de säger ingenting alls.
Sen till frågan om att ta ner texten här ifrån min blogg. Jag kan gå med på det på ett villkor. Att ni tar bort mitt namn från den på er sida. Vill nämligen inte förknippa mitt namn med den massakrerade texten som även innehåller tillagda meningar som jag aldrig nånsin skulle ha skrivit.
Post a Comment