Ja, vårsolen från igår var ju, inte helt oväntat, en tillfällig besökare. Idag så är det återigen regntunga skyar som gäller över Högsbo... Och vad kan då annars muntra upp, iaf tillfälligt, om inte genom att se utdrag ur SlamNation, och då speciellt lysande framträdanden av Taylor Mali, Saul Williams och Beau Sia. Dessa killar kan verkligen skriva och framföra poesi på ett sånt sätt att jag inte längre ifrågasätter varför jag inte längre går på deltävlingarna i poetry slam på Café Hängmattan. Livet är ju alldeles för kort för att man inte ska söka upp kvalite och inte bara tillgänglighet.
Och sen finns det ju andra orsaker till att jag har svårt för slam-scenen. Det största är allt ryggdunkande och den lätt incestiösa klubben för inbördes beundran. En cirkel med poeter som ägnar all tid till att berömma varandra. Sen stör jag mig oxå enormt mycket på beteendet vid poängsättningen. För er som inte känner till hur det går till så ska slumpsvis utvalda jurygrupper i publiken sätta poäng på varje framträdande genom att ge poäng som sträcker sig mellan 0 till 10.0. Sen är det väldigt vanligt att publiken och övriga poeter buar åt alla poäng som är under ca 7.0. Det är detta som stör mig enormt mycket! Tanken med att det finns en skala mellan 0 till 10.0 poäng och inte en mellan 5.0 till 10.0 är ju för att kvaliten på poeterna o deras framföranden faktiskt är sjukt varierande. Och jag tycker faktiskt att det ska krävas lite extra för att få höga poäng och inte bara att man ställer sig på scenen och läser en dikt.
Och för att få poäng över 9.0 så tycker jag att dikten och framförandet ska vara så exeptionellt att man får gåshud. Men inom denna rörelse av inbördes beundran så delas såna poäng ut åt höger och vänster, och då tycker jag att hela grejen helt förlorat sin mening och allt blir bara ointressant.
Men 7e maj så lovar jag att jag ska besöka Hängmattan igen. Då är det årsfinal där dom 4 bästa bildar Göteborgs lag i SM i Sala. Och jag förväntar mig att Frithiof Andersson, min sambo och skäggpartner, ska ta en plats i laget o representera Blåvalsklicken fullt ut.
Vecka 15 är det följande skivor som älskas allra mest i mitt rum:
Anvil - New Music For Virtuosos
Eibol - Karma Kingdom
jel - Soft Money
why? - Elephant Eyelash
DangerDoom - The Mouse and the Mask
Dos Noun & Burns - Compelling
Ps. Måste bara säga att The Streets nya skiva "The Hardest Way To Make An Easy Living" är sååå tråkig!!!!
Ps 2. Snart kommer den efterlängtade!!!! 19 april så släpps den nästintill kriminellt försenade dvd:n "Refused are Fucking Dead" av och med dom gamla hjältarna. Äntligen!!!
4 comments:
hehe, det här kan jag ju inte lämna okommenterat..;-)
Jag håller med dig om att ingen hängmattanstammis kommer upp i slamnationklass. Fast jag håller nog inte med om att det gör det ovärt att gå dit. Betyder det att du inte lyssnar på grejer producerade av Joey Beats för att han inte är lika himmelsk som RJD2 eller genial som Shadow?
Det finns många grejer du kan få på hängmattan som du inte får på fem år gamla amerikanska inspelningar. Aktualitet tex.
Sen har du rätt angående ryggdunkar, det är lite klubb över det. Fast å andra sidan, verkar det inte alltid så när man står utanför en grupp som stöttar och uppmuntrar varandra? Klubbkänslan blir nog extra uppenbar på ställen som Borås där hälften av publiken är tävlande poeter. Av någon anledning sviker publiken oss. Kan det vara för att de är för inriktade på den amerikanska scenen? De hoppas kanske få en Saul Williams-föreställning..
För egen del tror jag att en femtiogradig (5-10 inkl. en decimal) räcker utmärkt för att avgöra vilken poet som var kvällens bästa. Det kan ha en moralisk effekt att inte få 2,5 under sitt första framträdande..
Dessutom är ju det inte absoluta poäng på något sätt, så om en dikt får 10 (hur ska man bli berörd av en 10:a då) betyder det inte att den är i klass med Saul Williams utan snarare att den jurygruppen anser att den var det bästa de sett under kvällen. Har du åsikter om vad som krävs för en viss poäng finns det faktiskt bara ett sätt att få gehör. Var jury! Du är välkommen..
Puss!
PS. gillar nya namnet.. och dessutom har jag högre förhoppningar för Hallandslaget än gbg DS.
måste bara kommentera tillbaka lite till fritte... :)
Nja, om vi ska använda oss av liknelser så är nog Hängmattan mer som Rusiak. Dvs. att det finns kvalitet där som kan glimma till men som man får uppleva ytterst sällan...
Och aktualitet är inte alltid ett måste. Risken är för stor att det hela bara blir en rimmad stand up comedy-föreställning. Var är dom som vågar leka med språket?
Och jag tycker oxå att det är lite synd att publiken sviker men förstår det samtidigt. Det är lite av samma anledning som många undviker att gå o se demoband som spelar, dvs en fråga om kvalite.
Jo, visst kan en 2.5a vara knäckande, men jag tycker lite att om man går med på att tävla så...
Och sen ang. 10:orna. Du har sett mycket fler uppträdanden än mig iofs, men av dom som jag har sett så kanske 2-3 st. förtjänat en 10:a. Jag tycker personligen att den poängen ska vara lite exklusiv, men det handlar ju om hur man själv ser på det.
Jag tror oxå att Halland med rätt sammansättning kan bli klart intressant.
haha, Rusiak! den var bra. poäng mikey!
Det kan helt klart bli en rimmad stand up-föreställning (och tar åt mig, även att jag försöker leka med språket) men att bara leka med språket skulle väl verkligan leda till navelskåderi och inbördes beundran. Det kanske skulle resultera i metadikter i lika stor utsträckning som inom hiphopen.. Och om du jämför det med att skriva om samhällsfenomen som berör så vet jag vad jag väljer. Albins sjukt bra självrefererande dikt är ju väldigt cool men gör den nån skillnad?
Säkert...
Overalls over all - Overalls don't work.
Jag ska upp i hängmattan också snart.
Det blir fler poem, med inslag av kristaller.
Post a Comment