Masspsykos

Jodå, jag erkänner. Jag var där. Jag satt där igår kväll på Röda Sten tillsammans med ett antal hundra personer för att se matchen mellan Sverige-Paraguay. Varför var jag där? Jag som faktiskt är väldigt ointresserad av fotboll och sport i stort. Enkelt. Av två anledningar: för det första så hade jag lovat min vän Klara att följa med, och sen så känns det ju lite som om sommaren 2006 har mycket med fotboll att göra så jag kände mig ändå nyfiken på det hela. Och en kall öl på en varm junikväll är ju faktiskt aldrig helt fel.
Matchen i stort fann jag faktiskt rätt ointressant och seg. Innan matchen så hann vi även se sista halvleken mellan England-Trinidad & Tobago, och den var faktiskt klart roligare enligt mig.
Men det som jag däremot fann oerhört fascinerande var den här masspsykosen som drabbar inbitna sportfans när det är en viktig match/tävling. Folk skriker, skrattar, svär, suckar utan att bry sig det minsta. Den annars så vanliga självkontrollen försvinner totalt och man blir till en stor likriktad massa som skriker slagord och hejaramsor med något lätt fanatiskt i blicken. Det hela är både underhållande, men oxå smått läskigt. På ett sätt önskar jag faktiskt att även jag kunde släppa loss och hänge mig så totalt i något för det verkar ju onekerligen givande. Men jag tror knappast att det är fotboll som kommer bli det som jag dansar på borden pga när Sverige har vunnit en vanlig gruppspelsmatch i nån turnering.
Men men, på tisdag ska jag se en match till faktiskt, men denna gång inomhus i en soffa. Hoppas iaf att den matchen blir en smula roligare.