.jpg)
Imorgon ligger den då äntligen på skivdiskarna (om det nu finns några egentliga fysiska skivdiskar numera). Bike For Three!s skiva More Heart Than Brains. Detta samarbete mellan kanadensaren Buck 65 och Joëlle Phuong Minh Lê (Greetings From Tuskan) från Belgien. Här har vi ett fantastiskt exempel på Myspace-möten som resulterar i någonting fantastiskt. De två artisterna möttes där av en slump och började sedan skriva fram och tillbaka till varandra. Rätt snart så började de även att göra musik ihop och nu är då som sagt resultatet här. Det intressanta i sammahanget är att Buck och Joëlle aldrig har träffats. All kontakt har varit via internet och lite över telefon. Men det spelar ju faktiskt ingen roll. 
Det är en fantastisk platta som de två har producerat och återigen så har hjälten Buck 65 gjort det. Han verkar inte kunna misslyckas! Nu väntar jag bara på att ett annat samarbete via Myspace ska få chansen att höras av massorna. Då talar jag givetvis om Dynamo414 och Avatars skiva Chaos Theory. Skivan är helt färdig och klar så skivbolag där ute, se till att få tummen ur nu och signa grabbarna!
orden ekar mot golvet / de faller / men landar inte av tyngden utan fastnat i spänningen mellan orsak och verkan / tvärs över gården / stormsteg / slutsteg / tysta varliga kliv
(1968)
Runt sekelskiftet nån gång så var jag tillsammans med Backroom Matches för att spela på en queerfest på Corona i Umeå. En intressant kväll med lite för mycket alkohol. Under kvällen så såg jag vid flera tillfällen en man som gled runt och drack öl i en tvättäkta amish-outfit. Tänkte inte närmare på det och brydde mig inte heller nämnvärt när han hamnade vid vårat bord. Efter ett stund så var det bara han och jag kvar där och då vi inte kände varann så var det rätt tyst. Helt plötsligt reste han sig upp, tog sin stol och lade den på golvet. Sedan väntade han tills han såg en vakt komma. Då hoppade han sönder stolen och blev självklart utslängd. Efter en stund så träffade jag på en gemensam vän och berättade att han blivit utslängd. Han berättade då att det var David Sandström från f.d. Refused. Om jag ändå hade vetat det tidigare på kvällen. Då hade jag förhoppningsvis tagit modet till mig och pratat med honom. Inte av anledningen till att jag fullkomligen älskade, och nog alltid kommer att älska, Refused gamla skivor. Nej, för att David strax innan den här kvällen hade släppt skivan som fram tills idag fortfarande är den utan tvekan bästa svenska skivan nånsin. Det finns liksom ingen skiva som kommer i närheten.och marken är någons och huset bebott och tiden har tagit sig tid att bli trodd och flickorna reste sig upp tills de stod för luften var stark där men inte stark nog och flickan med håret har bokstavens tröst och över min rygg bär jag spår av den röst som i skydd av mörkret har flyttat hans grav till en plats uppåt älven jag sänder ett krav.
håll ut och vinka om du kan stå ut med minnet / stanken av hans hand
vinka mot din hjälte nu / förlåt honom de svagheter du anade / latenta då / men sparkandes och skrikandes / i ljuset för bekännelsen / förlösningen / du vrider dig i lättnaden så oerhörd / när stenen från ditt bröst blir till ett rep
(När Hjärtat Svider)
hyllning/beskrivning av hans morfars liv och död. Jag vill helst inte ens förringa det hela med mina egna ord utan vill låta hans musik tala för sig själv. Det jag kan säga dock är att jag tycker att skivan är den renaste, vackraste och starkaste skivan jag har hört. Någonsin. Det spelar ingen roll vilket humör jag är på när jag lyssnar på den här skivan. Jag förflyttas omedelbart in i en egen värld som bara består av mig, Degernäs, vemod, värme och styrka. Låter kanske fånigt men ibland är sanningen fånig. Jag har försökt skriva den här texten gång på gång men känner att jag aldrig kommer till kärnan av det jag vill få fram, mina ord räcker inte till. Jag tystnar istället och låter David förföra mig ännu en gång.
