Akemashite Omedetou Gozaimasu

"Rocky Balboa" vs. "Hogfather"

Undvik gärna:



Missa inte:

R.I.P. James Brown

James Brown. En av de absolut största har nu gått ur tiden. Finns inga egentliga ord för att beskriva hans betydelse för populärmusiken. Så istället rekommenderar jag er alla att fortsätta att njuta av det musikaliska arvet som The Godfather of Soul har lämnat efter sig.

Vill bara tillägga till er som fick mitt James Brown-inspirerade julmail i år att det inte var något illa menat. Kortet skickades ca 1 dygn innan James tragiskt avled. Det var helt enkelt väldigt taskig tajming.

The Christmas Song Blog 2006

Jag har verkligen varit en tvättäkta julknarkare i år. Här i hushållet har det pyntats, granen är inhandlad och julgodis och kakor har framställts. Och allt detta till tonerna av diverse julmusik. Så vad kan då vara mer passande en en lista över mina favoritjulsånger? Tänkte först att jag skulle göra antingen en 5-i-topp eller en 10-i topp, men jag kom på att -what the hell?, det är ju följande 7 som är de bästa, så det får duga med dem helt enkelt. Ingen egentlig inbördes ordning utan alla rockar på sitt egna lilla vis:

John Lennon & Plastic Ono Band - "Happy Xmas (War is Over)"
Underbar. En av de låtarna som skapar julen enligt mig.

The Pogues feat. Kirsty MacColl - "Fairytale of New York"
Den bästa helt enkelt. Ingen jul är komplett utan Shane MacGowan och gänget. Ryser av njutning varje gång!

Tyskarna från Lund - "Achtung X-Mas"
Långt ifrån traditionell, men den var soundtracket för mig ett antal jular sedan.

Frank Sinatra - "Jingle Bells"
Ol' Blue Eyes, mannen med rösten och stilen gör sin funkigt avslappande version.

Wham - "Last Christmas"
Hade lika väl kunna ta Erland Øyes barskrapade version istället, men den här har trots allt varit med mycket längre, och minnena är oändliga.

José Feliciano - "Feliz Navidad"
Den här låten har egentligen många likheter med Cut Chemist. Dvs. att det svänger sjukt mycket!

BBC Symphony Orchestra, Chorus & Singers - "Auld Lang Syne"
Ska man så ska man helt enkelt. Mäktigt pampig och stämningsfylld.

---

Ps.Som ett litet inlägg så vill jag även lägga till att mitt utlovade dj-set på nyår inte blir av i år. Bara så att ni vet. Ds.

William Shatner - "Has Been"

Ibland så vet man inte om något man lyssnar på är så dåligt att det helt plötsligt blir bra eller om det kanske bara är uselt. Och ibland så spelar det absolut ingen roll. Enter William Shatner. För dom flesta så är han nog bara känd som Captain Kirk från den ursprungliga Star Trek-serien. Han må vara en högst medioker skådis men han är och kommer alltid att vara en ikon, och ikoner får alltid göra lite som dom vill. Att William inte kan sjunga eller ens kan hålla en enda ton har inte hindrat honom att vid flera tillfällen spela in skivor. Han och hans kollega från serien, Leonard Nimoy (mera känd som Mr. Spock) har båda sanna kalkoninspelningar bakom sig, men dom är också oförglömliga. Ta bara Leonards tolkning av "If I Had A Hammer". Tidlös underhållning mina vänner!
Men William är inte sämre han, och "Has Been" från 2004 fortsätter i samma underbara spår. Under produktion av Ben Folds(!) så gör han bland annat en fantastisk cover av Pulps "Common People" samt samarbetar med min hjälte Henry Rollins på "I Can't Get Behind That". Jag laddade ner denna skiva mest på skoj, men måste erkänna att jag inte kan slita mig. Williams pratsång trollbinder mig och jag bara njuter av att cheesy också kan vara rent guld.

Det går för övrigt rykten att Mr. Hauer kommer bjuda på lite beats, breaks & big smiles bakom skivspelarna på Kalejda på nyårsafton. Förutom den väntade blandningen av obskyra hiphop-produktioner och lo-fi pop så kan jag nästan utlova lite William Shatner också. Be there!

New Born

"I can show you hell if you'd like to see the flames
In my head all I see is what makes me go insane
Got these vivid memories that never seem to cease
All I got was hate, all I wanted was a little peace
A little, piece of the pie, just a slice or two
But people decided I was too good to be true
They threw every book at me like I was meant to be a library
But I never learned a thing cause I only tried barely
Carefully scraping the bottom of the wishing well
All these wishes get denied cause I’m buried in hell
But oh well, sometimes life has a funny way of teaching things
The sun shines on dogs' asses and even the tone deaf sweetly sing
The sting of the bee is not what hurts us inside
It's the thought we could get away but never seemed to try."

---

Sen vill jag också ta tillfället i akt till att gratulera Mathias och Cissi till ankomsten av lilla Celeste Bim!! Grattis!!

SJ Esau

SJ Esau. Glöm redan nu att han vid 10 års ålder var han halvvägs igenom en 4-årig rapkarriär på det sena åttiotalet i Bristol. Att Samuel Wisternoff (som hans mamma kallar honom) brukade freestyla med 3D från Massive Attack på lokala fester. Att det var Tricky som visade honom Slick Ricks underbara äventyr. Och att det var under namnet TFP som Sam (fortfarande 10 år gammal) och hans äldre bror blev signade av Smith & Mightys prestigefulla label Three Stripe Records. Viktigast av allt, förträng att innan han pensionerade sig från rapbranschen vid 12 års ålder så battlade Sam sig till en andra plats i DMC Rap Championships. För att trots att allt detta för många andra skulle representera ett livslång karriär så är så inte fallet här.
SJ Esau har sedan dess hållit sig upptagen med att snida ut dom mest unika verken. Genom ett antal bandbyten, soloutflykter (från råa akustiska experiment till mer komplexa noise-projekt) och pågående samarbetsprojekt så har SJ utvecklat något väldigt speciellt. Efter över 3 album under namnet SJ Esau och en samling av omarbetade original tillsammans med why? så är det då dags för något som känns väldigt naturligt. SJ Esau har nu signat med favoritbolaget anticon, och cirkeln känns på många sätt sluten (även om Sam aldrig kommer att sluta upptäcka världen).

Hur det hela låter? Det är en underbar upptäckt som jag kommer låta er få uppleva helt på egen hand. 20 februari 2007 är det dags för debuten på bolaget i och med "Wrong Faced Cat Feed Collapse". Jag kommer i alla fall lägga vantarna på den så fort det bara går.

Payback's A Bitch

Hehe, ibland kan hämnden vara väldigt ljuv!. Ni kan även läsa mer här.

"Chad Vader - Day Shift Manager"

Ibland så måste man ju bara älska YouTube.com!!
Detta är en fantastisk serie!

plural CD 1

Jag utlovade ju ett utlåtande ang cd-skivan som medföljde senaste numret av plural. Tyvärr så känns det som om mina farhågor besannades. En riktigt tråkig och tam samling är mitt betyg. Jag vet att en av tankarna bakom den är att lyfta fram talanger från Göteborg som inte riktigt får sitt utrymme annars, och det tycker jag är en hedersam tanke. Men jag tycker att dom missar sitt mål på olika sätt.
Skivan består av 10 spår. 4 poesispår och 6 musikaliska låtar. Så långt inget fel, men sen tycker jag att bristerna skiner igenom. Att Frithiof Andersson och tidningens tryckningsansvarige Mathias Eriksson sedan står för sammanlagt 50 % av skivan tycker jag är ett klart svaghetstecken. När man har tillfället så här att lyfta fram olika akter på 10 spår så tycker jag att man borde sikta på bredd och ha 10 olika artister. Men när man gör som redaktionen för plural så tycker jag att man misslyckas. Hårda ord kanske, men jag kan inte låta bli att tycka så. Att skivan sen, förutom The Northern Outlooks bidrag, enbart består av antingen poesi eller elektroniska spår är ett tecken på lite väl snäv syn på det kulturella utbudet. Helst när jag vet att det har funnits fler artister som har erbjudit sig att bidra till samlingen. Jag vet att det kan uppfattas som osolidariskt att kritisera en tidning som man själv bidrar till, men jag känner att jag måste vara ärlig. Sen tycker jag att det faktum att redaktionsmedlemmar själva är med på skivan bara är ett tecken på att det inte så mycket handlar om att lyfta fram talanger som att få synas själv. Tråkigt!
Men jag ska avsluta med lite positivitet i alla fall. Jag tycker att rent musikaliskt sett så är Der Musikants bidrag "A Storm is Coming" och samarbetet mellan Mathias Eriksson och Frans Alfredsson riktigt lyckade.

Mos Def - "Tru3 Magic"

Jag har precis lyssnat in mig lite på Mos Def kommande skiva "Tru3 Magic" och han låter bra igen. Medan han tidigare har experimenterat en hel del med rock så är detta en återgång till klassisk hiphop. Och det är ett efterlängtat steg för väldigt många. Emceen och skådespelaren Mos Def (som vi även har sett i filmer som "Liftarens Guide till Galaxen", "Monster's Ball" och "16 Blocks") är en av dom få enligt mig, som var med på den tiden som skivbolag som Rawkus, Fondle 'Em och ABB Records spottade ur sig kvalitativ independent hip-hop, som har hållit en hög nivå hela tiden. Och man blir som sagt inte besviken på "Tru3 Magic" heller. Låtar som "Crime & Medicine" och "Murder of a Teenage Life" är så här i början lite av favoriter, men sådant kan nog ändras efter ett par genomlyssningar till. Bland producenterna på skivan kan man hitta namn som man hittar på alltför många skivor numera dock, som t.ex. Pharell Williams och Kanye West. Det är det enda lilla minuset, att det är lite väl mycket likriktning i soundet. Skivans officiella releasedatum har flyttats fram och tillbaka lite, men nu ser det ut som om den kommer finnas på marknaden den 19 januari nästa år. Den är i alla fall värd att kolla upp tycker jag.

421 Baby!!!

Japp, numera representerar jag Västra Frölunda men jag representerar INTE
Min hjärna försvann inte vid stadsdelsgränsen! Och innan några Frölunda-fans säger nåt så menar jag inget illa ang. just Indians. Jag menar ishockey i överhuvudtaget.

(mycket jidder bara för att förklara att jag har flyttat...)