Ladda ner här







Morgondagen är räddad. Efter diverse inställda spelningar och halvsvaga bokningar så bjuder Scratch imorgon på en hastigt insatt spelning med ingen mindre än Pharoahe Monch! Med sig på scen har han MeLa, Showtyme och DJ Boogie Blind. Kan bli riktigt nice! Förhoppningsvis en bra nystart på spelningsfronten.

Efter många om och men så såg jag igår till slut Notorious, filmen om The Notorious B.I.G. Jag är den första att erkänna att jag aldrig varit ett större fan av honom. Jag kommer ihåg att jag köpte debuten Ready to Die när den kom 1994 efter att han hört låten Unbelievable, som jag fortfarande diggar skarpt, på en samlingsplatta innan. Jag lyssnade igenom den ett par ggr och tröttnade snabbt. Visst har han gjort ett par bra låtar och han var ingen dålig emcee. Men han var aldrig så bra som alla andra verkar tycka och nu när han är en av alla dessa hiphop martyrer så finns det inga som har något negativt att säga om honom. Tråkigt med fånigt liktänkande. Men tillbaka till filmen. Jag var som väntat inte en av dom hade sett fram emot releasen och jag var inte ens säker på att jag ville se filmen. Men nu har jag ändå det och jag är glad att jag gjorde det faktiskt. Förutsägbar som väntat men tack vare Jamal Woolard i huvudrollen som var den ändå helt klart sevärd. Sevärd men på samma gång en film jag kommer ha glömt imorgon.
så hittade jag faktiskt ett antal ex av den. Först tänkte jag bara låta den erbjudas till de som är med i gruppen men tänkte att det inte är vidare rättvist. Så jag slänger ut erbjudandet här oxå. Intresserad av ett exemplar av skivan? Holla at me så kanske vi kan ordna det.








Det är ju alltid med största intresse som jag läser Mr Hauer’s eminenta blogg – och det även fast, som den medelålders lantis jag är, jag knappt hört talas om mer än 25 % av de artister som omnämns. Men jag har ju sett det som att jag vid varje läsning lärt mig nåt nytt och håller mig åtminstone någorlunda ajour med vad som är nytt och vad som händer i musikvärlden. Det finns dock en påtaglig brist i bloggen vilket jag under ett längre tag varit lite bekymrad över – avsaknaden av inlägg om ett av livets absoluta nödtorft: klassiska samuraj-, ninja- och kung fu-filmer. Främst då de som under 1970- och 1980-talet producerades i Kina och Japan. Så när jag då erbjöds ett gästinlägg så var det självklart vad jag skulle skriva om!