Thursday, August 03, 2006

DJ Shadow - "The Outsider"

Josh Davis. Få namn har samma inverkan på mig som detta. Ser jag signaturen J.Davis på ett skivomslag någonstans så fingrar jag omedelbart på sedlarna i fickan och förebereder mig för ett inköp. Det har ingen betydelse om jag ens har hört det minsta från skivan i fråga, köpas ska den! Vem är då denne Josh Davis? Jo, dom flesta känner nog igen honom om jag säger DJ Shadow. Mannen som, enligt mig, har skapat den bästa skivan någonsin alla kategorier nämligen mästerverket "Endtroducing" som kom ut 1996. Jag kan inte ens finna ord för att försöka beskriva varför den skivan är så bra, den bara är det! För er som inte har hört den så ber jag er, för er egen skull, att omedelbart leta upp den och njut! Det blir inte bättre än så, och det sätter jag hela min skivsamling på (eller iaf nästan...). Sen ska man absolut inte glömma bort uppföljaren "The Private Press" från 2002 och "Psyence Fiction" som han tillsammans med James Lavelle släppte under namnet Unkle 1998. I stort sett allt som denna man har haft fingret med i har blivit klassiker hemma hos mig. Som jag nämnde i förra bloggen så använder jag sällan uttrycket idol, men när det gäller DJ Shadow så använder jag det utan att skämmas det minsta.
Så när det nu stod klart att hans nya skiva "The Outsider" skulle släppas nu i höst så dreglade jag bara av själva ryktet och jag var beredd att redan innan utnämnda den till årets bästa skiva.
Men så lyssnade jag då på den....

Jag måste redan från början klargöra att det inte är en dålig skiva. Hade det varit en artists debut så hade jag tyckt att det var en väldigt intressant skiva. Men med DJ Shadow-standard så är den inte det minsta bra faktiskt. Vad är det då som gör den dålig? Jo, det är hans nya fixering vid hyphy, denna Bay Area-variant av crunk. Så skivan är fylld av rätt taskiga emcees som kör dom gamla vanliga klyschorna om knark, ghettot etc. Dvs. allt sånt som DJ Shadows tidigare skivor var helt befriade från. Nu är det inriktat mot bling-bling hållet och det låter som tusen andra skivor. Jag har lyssnat igenom skivan otaliga gånger för att försöka hitta något som jag kanske har missat, något som iaf glimmar till lite. Men inte då... Av skivans 17 spår så är det bara 3-4 låtar som är något att ha. Dessa låtar är "Backstage Girl" där Phonte Coleman från Little Brother bjuder på sköna vokala insatser, "Triplicate/Something Happened That Day" som är en klassisk instrumental DJ Shadow-låt, funkiga "This Time (I'm Gonna Try It My Way)" och sen slutligen "You Made It" där han gästas av Chris James från Stateless. Och denna låt är en bra indiepoplåt i klassisk brittisk stil. Men i övrigt finns det inte mycket att hämta. "Enuff" med Q-Tip och Lateef The Truth Speaker är rent ut sagt ett uselt skämt!
Visst, jag har enorm respekt för DJ Shadow för att han har vågat utvecklats och för att han gör den musik han själv vill istället för att göra en kopia av sina gamla skivor. Sådant lyfter jag alltid på hatten för. Men det betyder ju inte att jag behöver tycka om musiken han gör nu, och det gör jag verkligen inte. Det bär mig oerhört emot att skriva följande mening: DJ Shadow gör numera ointressant musik...

No comments: