Idag är one of those days. Ni vet dom dagarna då man inte finner nåt kul eller lockande, då plånboken bara gapar tomt och man mer än gärna skulle lämna stan för något annat, oavsett vad. I mitt fall är det då Göteborgs miljöer som känns lite tröttsamma. Får se var det blir att åka isf? Stockholm kanske? Men eftersom min ekonomi för stunden inte tillåter det minsta roliga så får jag väl fördriva tiden till löning med något annat. Och vad kan då vara bättre än att trasha några gamla hjältar som numera mest känns tröttsamma och ointressanta (precis som jag lovade i ett tidigare inlägg).
Så vad svaret på frågan ang. vad Dilated Peoples, Morrissey, The Streets, Atmosphere m.fl. har gemensamt är väl därför ganska givet. Deras senaste släpp har varit allt annat än roliga.
Visst kan inte allt man gör vara mästerverk eller ens lysande, men att dom ska kännas iaf lite spännande eller givande är väl inte för mycket att begära? Det är klart att i grund och botten så är det ju så att artister ska producera den musiken som dom själva vill och inte försöka anpassa sig till en ev. publik. Det respekterar jag fullt ut. Men då får dom ju också vara beredda på att publiken kan tröttna då dom får höra samma grejor om och om igen. Och när det gäller bl.a. tidigare nämnda artister så skulle jag ju ljuga i dagens läge om jag sa att jag ser fram emot kommande släpp (även om det bör erkännas att jag fortfarande har lite hopp för Atmosphere...).
Fick idag min första "riktiga" intervju klar. Mer jobb än väntat, men ändå kul att få prova på. Den kommer publiceras i den nystartade kulturtidskriften "plural" vars första nummer borde komma någon gång i sommar vad det verkar som. Göteborgs finest Porter och Prosperous fick bli mina försökskaniner. Hela intervjun kommer dock av utrymmesskäl inte komma med, men när tidningen väl har publicerats så har jag funderingar på att lägga ut dom bortsorterade frågorna här i min blogg ifall det skulle finnas intresse.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment