Photograph Of A Photograph

Jag har ju, som vissa personer vet, en förmåga att totalt snöa in på olika filmer och serier och därför konsumera kopiösa mängder av dessa under kort tid. För ett par veckor sedan plöjde jag igenom en stor procent av The Simpsons 17 säsonger. Innan dess var det en intensiv helg med My Name Is Earl och strax innan det Monty Python's Flying Circus.

Nu har jag iaf hittat en personlig hjälte i The West Wing. Det är Toby Ziegler, spelad av Richard Schiff. Få personer kan med så få ord och sparsmakad mimik ge ett ansikte till svartsynthet kombinerad med idealism, uppgivenhet och brist på livslust, en kort stubin och allt detta levererat med den svartaste tänkbara humorn som glimmar till när man minst anar det. Ett lysande exempel är avsnittet "Somebody's Going To Emergency, Somebody's Going To Jail" (S02E16) . Toby, I salute you!!!



Inte för att Detroitgruppen D12, Eminems skyddslingar, någonsin har betytt det minsta för mig, så är det ändå trist att läsa om ytterligare en "rapstjärna" som faller offer för våldet. Denna gång så var det 32-årige Deshaun "Proof" Holton som blev nedskjuten utanför the C.C.C. nightclub i Detroit på tisdagsmorgonen.
31 december 2005 så blev en annan medlem i D12, Obie Trice, skjuten i huvudet men överlevde tursamt.
Tragiken är ju egentligen inte att det är en artist som har blivit skjuten, utan ytterligare en människa som blivit bortsliten i förtid och lämnar sörjande familjemedlemmar o vänner efter sig.


Vad har jag då för planer för inledningen på denna långhelg som smygstartar idag? Inga alls. Och det känns rätt skönt faktiskt. Ska nog glida ner i min fåtölj, lyssna på en av mina all-time favourites: "Om Det Inte Händer Något Innan Imorgon Så Kommer Jag" av David Sandström, och sen äntligen försöka ta tag i att börja läsa "Po Man's Child" av Marci Blackman som har stått i bokhyllan sen i julas...


Har åtskilliga ggr nu försökt att lyssna Dilated Peoples senaste album "20-20", men den är verkligen inte bra. Trots namnkunniga gäster som Talib Kweli och Defari så faller det hela ganska platt. Ett tidigt varningstecken borde iofs ha varit när man såg att Capleton skulle gästa på skivan. Inget ont om denne man som ligger bakom bl.a. den underbara skivan "Still Blazing"från 2002, men samarbeten mellan reggae- och hiphop artister har så gott som aldrig funkat och har ofta varit ett tecken på en karriär på nedåtgående. Och det verkar tyvärr stämma även i fallet Dilated Peoples. Dom sällar sig nu till skaran av favoriter som det senaste året har släppt tråkiga o intetsägande album. En genomgång av dessa kommer vid senare tillfälle.

Slutligen så lämnar jag 2 musikaliska tips till alla som ev. är intresserade (ni är nog inte så många)...

"Half-Assed & Halfway There 2005 Fingerprint Sampler
"Inked Impressions: Volume One 2004 Fingerprint Records Compilation

---

---